Vikten och livet

Usch, sitter här med en obehagsklump i magen... Har gått igenom mina gamla prenumerationslistor på Bloglovin, och då kikade jag in till en tjej som jag följde ganska länge. Sen slutade hon skriva, och nu när jag läste det sista inläggets kommentarer så visar det sig att hon dött - bara 42 år gammal. Jag visste att hon kämpade mot cancern, men i sista inlägget hade hon precis blivit färdig med en strålbehandling, och idag är det ju så många som blir friska. Så jag hoppades att det skulle gå bra för henne. Jag har aldrig träffat henne personligen eller så, men ändå känns det så ledsamt, för det blir ju som en vän i allafall, när man läser om någons liv och man försöker att peppa varandra på olika sätt. Känns så tragiskt att en så ung människa behövt lämna livet, alldeles för tidigt. :( 

Det blev till en väldig tankeställare för mig, när jag åter igen läste hennes underrubrik till bloggen, där det står: "När jag blir smal blir jag lycklig: Eller?" Tänk, så viktigt det är att leva här och nu, för ingen av oss vet ju något alls om framtiden. Även om viktminskningsprojektet är viktigt för mitt välbefinnande, tänker jag inte hänga upp min lycka på det. Vågens siffror har inget att säga om ens värde som människa. Jag tror inte heller att man automatiskt blir lycklig för att man blir smal. Livet har så mycket fint att ge, och det gäller att ta sig tid att verkligen uppskatta det. Som jag hörde i en sång: "Breathe deep, listen close" - som handlar om att verkligen "andas in" livet medan det pågår, för alla de där vardagslyckliga ögonblicken, dom som är mycket viktigare än man tror.

Jag tänder ett ljus för min vän, som inte finns längre. Jag hoppas att hon har det bra där hon är nu, och att hon får uppleva den lycka som hon så sökte efter här på jorden.